Här visar han med fingrarna hur gammal han blir medan han läser sin nya bok om tåg. Även T-shirten är ny.

Innan maten kom tog vi ett glas Muscadet.

Förrätt:

• Halstrad pilgrimsmussla med grillad svartrot och tryffeldoftande parmesansås
• Färskrökt lax med picklad gul morot och prästostcrème
• Liten fisk och skaldjurssoppa med örtcrème
• Färskt ostron med forellrom

Till det; André Jacquart, Brut Expérience, BdB 1:er Cru

Första Huvudrätt:

• Parmesangratinerad sjötunga med Champagnesås

Till det; 2011 Sancerre Le Manoir

Andra Huvudrätt:

• Grillad piggvar med grön sparris och schallottenlökshollandaise

Till det; 2009 Château de Rochemorin, Pessac-Léognan, Bordeaux

Ost:

• Tre sorters ost

Till det; 2011 Vouvray- Les Bosquets- Demi Sec, Sauvion, Loire

Grand dessert

• Varma hjortron med vaniljglass
• Muscovadokokt ananas med pistagenötter
• Rosé Champagne och blodgrapesorbet med chokladflarn

Till det; 2009 Chateau Grillon Sauternes

Efter maten tog jag en Bruichladdich Waves. Veronica tog en Elijah Craig.

Allting var mycket gott. Både Veronica och jag gillade dock sjötungan allra bäst. Såsen till den var fantastisk. Mums!

Jameson Distillery Reserve

Innan vi öppnade flaskan så åt vi en god middag med lammstek och potatisgratäng.

Glenmorangie är det märke som hon samlar på, och detta var en ny variant som vi inte provat tidigare. Precis som den Glenmorangie Sonnalta PX som vi provade för två år sen, tillhör denna den s.k. Private Edition range som innebär att det är en whisky som de har ansträngt sig lite extra med.

Glenmorangie Ealanta är en 19-årig whisky som lagrats på amerikansk ek som ej tidigare innehållit annan dryck. Detta är det sätt som bourbon brukar lagras på. Bourbon görs dock av andra råvaror och lagras sällan så länge.

Som väntat var detta en mycket god och smakrik whisky. Från lagringen kom det en hel del vanilj-toner i smaken. Man kände en svagare men angenäm smak av apelsin. Whiskyn hade en lång eftersmak. Detta var en mycket god och välgjord whisky.

Man kan köpa denna whisky på några få bolag eller på Loch Fyne Whiskies.

Vad några andra bloggar tycker:

• Whisky Advocate Blog
• Whisky For Everyone
• The Whisky Exchange Blog
• Dramatic Whisky
• Somerset Whisky Blog

Glenmorangie – Ealanta

Men innan provningen bjöd Tor på mat. Först intressant asiatiskt tilltugg som vi fick skölja ned med en alkoholsvag öl med ananas. Huvudrätten var panko-panerad kyckling. Till det fick vi en god öl från S:t Eriks Bryggeri. Sen lite kaffe och asiatiska kakor plus hembakat. Tack Tor, mycket bra!

Provningen blev mycket intressant. Jag visste att whisky nummer 1 var min Armorik från Bretagne, men för de andra 9 deltagarna var det nog ännu mer spännande.

Alla fyra whisky var ganska ljusa. Nummer 1 doftade lite säd och apelsin och hade en lätt rökig ton i smaken. Whisky nummer 2 doftade salt och körsbär och smakade lite fruktigt med en liten gnutta rök. Whisky nummer 3 luktade bränt gummi och finkel och smakade finkel och salt. Whisky nummer 4 doftade tång och torv och smakade tjärtorv med en smörig/oljig karaktär.

Vi bestämde oss för att whisky nummer 4 var bäst. Tvåa kom whisky nummer 1 (min whisky). Trea kom whisky nummer 2 och sist kom whisky nummer 3.

Flaskorna kom in på bordet. Nu gällde set att gissa vilken som var vilken.

Whiskyprovning hos Tor

Whisky nummer 1 visste jag. Vinnaren d.v.s. whisky nummer 4 var jag mycket säker på att det var en Connemara, för en sådan har jag smakat ett flertal gånger. Innan den flaskan hade kommit fram skulle jag nog gissat på en Bowmore. Men sen blandade jag ihop de två märkerna från Orkney. Highland Park brukar vara bra, så jag ville inte att det skulle vara den som jag tyckte sämst om. Men på denna Highland Park så står det ”created exclusively for global travel retail”. Jag antar att det egentligen betyder (översatt från marketing) ”vi säljer våra sämsta fat billigt på taxfree för att inte dessa ska kontaminera våra ordinarie whisky”. Jag har haft en Scapa, så jag tycker att jag borde ha kommit ihåg att den inte var så hemsk.

Sen satt vi och snackade ett bra tag. Tor tog fram några andra flaskor. Bl.a. en Kavalan som var en god taiwanesisk whisky. Tack igen Tor!

Knob Creek har en snygg flaska med stilful etikett i gråbrun nyans. Man får en känsla av att detta är något som ska halsas ur brun papp-påse. Buffalo Trace har en flaska i en stil som mer liknar flaskor från Skottland.

På bolaget är Knob Creek 130 kronor dyrare än Buffalo Trace. Men den är även 10%-enheter starkare.

Vi börjar med att smaka på Buffalo Trace. Det är en god bourbon som jag genast gillar. Sen smakar vi på Knob Creek. WOW! Detta var verkligen en jättegod smakbomb med fylliga smaker av vanilj, frukt och honung. Vi droppar i lite vatten i den eftersom den är så stark. Den smakar fortfarande mycket bra och man kan urskilja fler goda smaker. Knob Creek är en super-bourbon!

Slutligen måste jag jämföra med en Maker’s Mark för att få reda på om Knob Creek är bäst. Det är svårt att bestämma sig för vilken som skulle vara bäst. Båda är goda men olika.

Buffalo Trace vs. Knob Creek