Glenmorangie Signet

Veronica köpte en Glenmorangie Signet när vi åkte hem från London. Nu tyckte hon att det var dags att öppna den.

Detta är en fantastiskt bra whisky. Man kan kanske tycka att den är dyr, men jag skulle istället säga att den är mycket prisvärd. Denna whisky har mycket doft och smak och har inga som helt finkeltoner. Den är helt enkelt perfekt. Den går givetvis inte att jämföra med 40-årig whisky, men det är ju en helt annan sak. Men bättre vällagrad highland-whisky till det priset är nog svårt att hitta.

Signet

Man kan t.ex. hitta denna whisky på Masters of Malt, eller på Loch Fyne Whiskies om man vill vara laglig och betala svensk skatt. På båda sajterna kan man läsa omdömen om hur bra denna whisky är. Mer kan man även läsa hos Glenmorangie.

Highland Park – Einar

En annan whisky vi köpte i London var den betydligt mer budgetvänliga Highland Park – Einar. Highland Park gör ju många fina och goda whisky, De gör även en del billigare för taxfree. Denna whisky är en sådan. Taxfree varianterna har inte alltid varit bra. En del har varit rent dåliga. Einar är inte dålig. Om man ser till vad man får för vad man betalade så är den helt okej. Men den är långt ifrån den The Macallan som jag provade innan.

Einar

Lite rök, lite apelsin en gnutta vanilj och lite finkel. En helt okej och prisvärd whisky.

The Macallan – Whisky Maker’s Edition

Dags att prova en whisky vi köpte vid vår senaste tur till London, The Macallan – Whisky Maker’s Edition. Denna whisky från The Macallan är som vanligt mycket fyllig med kraftiga sherrytoner. Precis vad man kan förvänta sig av en The Macallan. Men här finns även lite syrliga citrustoner och en gnutta av finkel. Den sista meningen kanske inte låter så bra, men jag tycker att det gör denna whisky lite extra spännande.

Detta är en mycket bra whisky. Men jag gillar deras 18-åriga bättre.

The Macallan

Laphroaig – Vintage 1988

Laphroaig-88En till rökig whisky öppnade vi ikväll. Även denna en specialare. En Laphroaig från 88 buteljerad för den svenska marknaden från enbart två bra fat.

Detta var en whisky som jag sparat länge innan jag öppnade den. Sen 2007, då jag fick köa för att få köpa denna flaska.

Mycket bra och god rökighet med fyllig smak som klarar av röken. Ingen jod-smak som i Laggan vi nyss smuttade på. Båda är goda men olika. Båda är givetvis mycket rökiga.

Denna Laphroaig var en höjdare. Balanserad och bra samtidigt som den är mycket rökig. Mums!

Söker man på denna whisky på nätet nu kan man se att den är uppskattad och tokigt dyr.

Lagavulin – 1995 : Numrerad och Buteljerad för Friends of the Classic Malts

Denna special ”Lagga” hade stått tillräckligt länge i skåpet. Nu måste den provas. Flaskan är numrerad. Jag har nummer 13030. Det var en mycket god och fyllig Lagavulin. Precis som vanligt är den mycket rökig med lite jod. Det är nästan så man tror att den är några år äldre än vad den egentligen är. Det var bra fat som de hade använt till denna specialare.

Lagga

En japansk whiskyprovning i Paris

Inte ville vi gå hem än, så här på vår sista kväll i Paris. Vi gick till Café Cassette. Jag såg att de hade flera fina whisky i sin barhylla. En av de som arbetade där var entusiast och japan. Han övertygade mig om att jag skulle prova japansk whisky. De flesta av de fina skotska som fanns i deras hylla hade jag redan druckit.

Japansk WhiskyProvning

Först provade jag en 10-årig Nikka Miyagikyo. Smaken är mer som en lyxig Blended än en Single Malt. Den smakar inte dåligt. Gillar man Famous Grouse och vill prova något fylligare så är detta vad man söker. Jag blev dock inte så imponerad. På bolaget kostar den 889 kronor och det är inte prisvärt. För det kan man t.ex. köpa en Bruichladdich-10 och en Port Charlotte The Peat Project och få en krona över.

Efter det provade jag Karuizawa Asama. Den var godare och smakar mer som en bra sherrylagrad Single Malt ska göra. Klart prisvärd. Destilleriet verkar dessutom ha en intressant historia, så det kanske gäller att försöka få tag på en flaska så länge det går.

God Natt! I morgon åker vi hem från Paris.