En intressant tanke är att vår värld är en simulering. Det är med den tanken som boken Vårt liv är inte vårt av Orest Lastow roar oss med. Idén i sig är inte ny. Den har avhandlats i andra böcker och filmer. Speciellt intressant i denna genre tyckte jag att filmen Yesterday var.
Men nu tillbaka till Vårt liv är inte vårt. Redan i första kapitlet märker jag hur välskriven boken är. I första kapitlet är det något som går mycket dåligt. (Vill inte spoila vad). Hur man hamnade i den situationen får man sedan reda på i boken. Ett intressant stilgrepp, då man vet hur det går, men inte vet varför. (Det användes även på ett glänsande sätt i episoden Trash i Firefly.)
I boken hoppar handlingen mellan olika platser och tidsperioder (och tidslinjer). Mot slutet knyts allt ihop. Detta görs på ett mästerligt sätt som får mig att tänka på hur Frank Herbert skrivit sin Dune serie. En annan intressant sak är detaljrikedomen. Vi får veta vilka mätinstrument som används. De finns på riktigt. Man kan söka upp dem på webben om man vill. Kul för mig som elektroingenjör. Kul även att KTH (där jag pluggat) är med på ett hörn, även om LTH är en viktigare plats. Även platser som SPIA finns på riktigt. Kan man lite historia (speciellt om Iran) kan man lista ut att delar av handlingen sker i en annan tidslinje. Lite klurigt, men kul när man inser det. Bra research helt enkelt!
Boken har förstås även en spännande historia där det gäller att rädda världen från undergång. Hjältarna i historien är inte några vanliga hjältar utan i stället en professor och två doktorander. En annan recension jag läst skriver att de gärna skulle se denna bok som film. Jag kan bara hålla med. Det är en fantastisk historia. (Som film så borde den skippa sista kapitlet och spara det till början av del två.)