Vi åkte söderut och kom fram till ett ställe där vi kunde byta om från våra blöta kläder och få lite frukost eftersom vi inte hann med det innan båtturen. Där fick vi även lite korv och dagens första öl till det. Sen dök det upp en man med ormar och reptiler.
Det fanns även en fin tupp här. Efter ett tag tyckte även den att det var morgon, så den satte igång att gala.
Efter att ha visat en massa ormar plockade ormmannen även fram ödlor. En ödla fick Veronica klia på magen.
Vi gick upp tidigt för att åka ut med gummibåt för att se på sälar och vithaj. Gummibåten på bilden nedan var den vi åkte i. 😯
Dimman rullade hotfullt nedför Table Mountain. Redan i hamnen såg vi sälar. När vi kom ut en bit så blåste det rejält. Det satt några sälar på sjömärket.
Eftersom det blåste så blev vi sjöblöta när båten hoppade omkring på vågorna. Tillslut så beslutades det att det var för blåsigt och för höga vågor för att fortsätta, så vi fick inte se några vithajar. 😐
Spier gör visserligen viner, men det var inte därför vi besökte Moyo. På Moyo skulle vi äta middag. Moyo är mer än bara en restaurang, där fanns en hantverksmarknad där Veronica köpte många souvenirer. Dock inte denna leopard gjord i pärlor.
Det fanns en liten park med ekorrar och en damm med änder.
Efter att ha promenerat runt där ett tag, så gick vi och käkade. Det var en stor grillbuffé i ett stort party tält i ett ännu större partyområde som var smakfullt inrett med små tält och lampor i träden.
Innan middagen blev vi blev målade med vita prickar i ansiktet. 😮 Maten var god, likaså vinet. Underhållningen var kul med band som spelade och trummare som spelade och dansade.
Hur andra har haft det där kan man se på YouTube. Kolla även detta band. Jag kanske lägger in Veronicas film här när hon redigerat klart den.
Efter att ha sett gnuerna så kom vi äntligen fram till något lite intressantare. 😉
Van Ryn’s är ett av de bättre brandymärkerna i Sydafrika, så det här var givetvis ett intressant besök. Ingången till besökscentret var pampig. Inne i produktionen hade de snygga kopparapparater att destillera med. Vi fick även se hur en tunnbindare arbetar.
Inne i lagerhuset fick vi inte fotografera p.g.a. explosionsrisken. Där fanns massor med tunnor som doftade mycket gott. 🙂
Sen var det dax att prova. Vi fick prova deras 10-åriga som var god samt deras 12-åriga som var mycket god.
Efter provningen köpte vi med oss en 12-årig från deras shop. 🙂
Vi åker vidare och får se strimming gnu, zebror, antiloper, strutsar och andra djur längs vägen.
Vi kom fram till Haute Cabrière där bubbelvinet Pierre Jourdan görs. Det görs på samma sätt som Champagne görs, men det får inte kallas för det. Det kallas för Cap Classique. Haute Cabrière låg på en bergsluttning, så utsikten var fin. Givetvis fanns det även här tunnor där man lagrade vin (innan det blev bubbel som ju slutlagras på flaska). Vi fick prova sex olika sorter. Inte enbart med bubblor, utan även andra sorter. Det mesta var gott. 🙂
Efter provningen gick vi upp i baren, där det fanns ett snidat elefantben. I baren passade vi även på att prova deras 3-åriga chardonnay brandy, men den var inget vidare. 😐
Vi köpte sedan med oss en flaska av deras ”Brut”. 🙂
Vi åker vidare mot Paarl där bl.a fängelset varifrån Nelson Mandela frigavs finns. Sen kom vi fram till Franschhoek (som grundades av franska hugenotter). Där finns även ett monument över dessa.
Först besöker vi Nederburg. När vi kommer dit får vi först ett glas bubbel innan det är dax för vinprovningen.
Efter den goda vinprovningen visades vi runt i produktionen. Där fanns bl.a. rostfria jäs och lagrings tankar, massor med tunnor för lagring, och en buteljeringsavdelning.
Sen gick vi en sväng i den fina parken med fina träd, där dessutom det ursprungliga vinhuset (i Cape Dutch stil) låg.
Efter detta åt vi en liten måltid med ost och kallskuret och till det drack vi förstås mera vin… 🙂 Nu var vi nöjda, men innan vi åkte därifrån köpte vi i butiken en flaska rött en flaska vitt och en flaska rosé.
