Tåget startade i Ferlach och åker här tillbaka mot Ferlach. Här stannar det vid stationen Carnica. Med på tåget var det mest barnfamiljer, men det fanns även ett fåtal tågnördar.
På stationen i Ferlach fanns det även en gammal rälsbuss och en vanlig buss av äldre typ.
Då var det dags att gå Tscheppaschlucht (som ungefär uttalas Köttfärslukt). Det är i huvudsak en ganska enkel vandring längs en ravin, men den har några besvärliga partier. Vi gick den även 2009.
Vi kom fram till ett litet fall, och där blev det gruppfoto.
Felix tittar på vattenfallet vid slutet av vandringen.
Efter vandringen väntade god mat och kall öl (Schleppe) hos Lausegger.
I dag åkte vi till Trögerner Klamm för en enkel vandring uppför. Först stannade vi i Zell-Pfarre för att titta på de fina bergen och fälten. Sen fortsatte vi till Trögerner Klamm och började vandringen uppför.
På flygplatsen blev vi upphämtade och transporterade till Pumpe. Där åt vi fick vi en öl (Puntigamer) och gulasch.
Sen åkte vi till det hus där vi skulle bo. Det var ett fint hus i Kirschentheuer en bit utanför Ferlach med egen damm med sandstrand där barnen kunde leka. De hade även en egen liten lekplats.
Nej, inte alla heter Glenn i Göteborg. Faktiskt färre en en promille heter Glenn i Göteborg. För att illustrera Glenn-tätheten i landet så har jag gjort en karta som med färger visar gpm (Glenn per millionen) för länen i landet.
Lägst gpm har Stockholm och Gotland. Då kanske man undrar om man i Göteborgs kommun har högre gpm-värde än i övriga Västra Götaland. Svaret är nej. Det är lite lägre. Men i några kommuner i Västra Götaland är det lite högre, t.ex i Uddevalla, Ale och Bengtsfors. Bengtsfors har högst gpm i Västra Götaland med ett värde på 1991.
Men detta innebär att Göteborg inte längre borde kallas för Glennville. Karlshamn med ett gpm-värde på 2313 är det nya Glennville. Grattis Karlshamn!
Inte ville vi gå hem än, så här på vår sista kväll i Paris. Vi gick till Café Cassette. Jag såg att de hade flera fina whisky i sin barhylla. En av de som arbetade där var entusiast och japan. Han övertygade mig om att jag skulle prova japansk whisky. De flesta av de fina skotska som fanns i deras hylla hade jag redan druckit.
Först provade jag en 10-årig Nikka Miyagikyo. Smaken är mer som en lyxig Blended än en Single Malt. Den smakar inte dåligt. Gillar man Famous Grouse och vill prova något fylligare så är detta vad man söker. Jag blev dock inte så imponerad. På bolaget kostar den 889 kronor och det är inte prisvärt. För det kan man t.ex. köpa en Bruichladdich-10 och en Port Charlotte The Peat Project och få en krona över.
Efter det provade jag Karuizawa Asama. Den var godare och smakar mer som en bra sherrylagrad Single Malt ska göra. Klart prisvärd. Destilleriet verkar dessutom ha en intressant historia, så det kanske gäller att försöka få tag på en flaska så länge det går.