Vi gick och åt middag på The Old Bank of England. En mycket trevlig pub med snygg inredning och utmärkt brittisk mat.
Till huvudrätt, Portabello Steak Pie.
Som efterrätt valde vi Sticky Toffie Pudding.
Kategori: Mat och Dryck
Mat, Vin och Maltdrycker m.m.
Jag brukar skriva om god mat på trevliga ställen. Denna gång blir det tvärtom. Vi gick till Lorenzos som låg nära hotellet. De har en hemsida, men jag tänker inte länka dit. Där står bara lögner. Titta istället på Tripadvisor eller Google. Där finns omdömen som ”The Worst Restaurant We Have Ever Experienced!!” och ”Everything was awful”. Det var ett misstag att vi inte kollade upp detta först. Om ni är i London, ät inte på Lorenzos London! Det var ofattbart dåligt.
Det började med att servicen var dålig. Ägaren själv var ovårdad och betedde sig kufiskt. De hade inte det vin vi ville ha, så vi gick med på ett annat. Det kanske var lika bra eftersom det var billigare och drickbart. På min pizza hade man bytt ut tonfisken till lax. Det kändes som man fick rester. Den gick att äta men var inte god. Skaldjursrisotton som Veronica tog stank och var oätbar. Felix tog pasta med ost-sås. Förutom att pastan var överkokt, så fick han vad vi beställde. Så Felix fick den bästa maten.
Så vad ni än gör i London, ät inte på Lorenzos!
The Tottenham är den enda puben på Oxford Street. Det kanske låter lite förvånande i ett så pub-tätt land som England, men det är faktiskt så. Det är ett kul och traditionellt ställe som serverar bra engelsk mat. Här har vi just fått in vår öl och sitter och väntar på våra pajer.
Då är vi framme i London. Vi tar en första öl på Garfunkel’s på Cromwell Road (nära Hotellet). För att vara en kedja, så har Garfunkel’s mat som är helt okej.
En till rökig whisky öppnade vi ikväll. Även denna en specialare. En Laphroaig från 88 buteljerad för den svenska marknaden från enbart två bra fat.
Detta var en whisky som jag sparat länge innan jag öppnade den. Sen 2007, då jag fick köa för att få köpa denna flaska.
Mycket bra och god rökighet med fyllig smak som klarar av röken. Ingen jod-smak som i Laggan vi nyss smuttade på. Båda är goda men olika. Båda är givetvis mycket rökiga.
Denna Laphroaig var en höjdare. Balanserad och bra samtidigt som den är mycket rökig. Mums!
Söker man på denna whisky på nätet nu kan man se att den är uppskattad och tokigt dyr.
Denna special ”Lagga” hade stått tillräckligt länge i skåpet. Nu måste den provas. Flaskan är numrerad. Jag har nummer 13030. Det var en mycket god och fyllig Lagavulin. Precis som vanligt är den mycket rökig med lite jod. Det är nästan så man tror att den är några år äldre än vad den egentligen är. Det var bra fat som de hade använt till denna specialare.
Denna flaska köpte vi i Frankrike. Det är en 20-årig Armagnac från Castarède.
Precis som så många andra vällagrade Armagnac så är det en god och värmande dryck med mycket mer karaktär än Cognac. Den kommer nog gå åt i höst nar det blir lite ruggigare ute.
Är man i Frankrike så ska man passa på att köpa en Armagnac (och Champagne) på flygplatsen. I andra länder kan man köpa whisky.