Några timmar på Louvren

Några timmar på Louvren räcker inte för att se allt som visas där. Men eftersom vi hade några timmar på oss innan vi måste till flyget så tyckte vi att vi skulle försöka hinna med att se det viktigaste.  Vi ställde oss i kön strax innan Louvren öppnade.

Kön

Det gick ganska snabbt att komma in. Där inne fanns det fina lokaler med fina takmålningar.

Tak

Vi hann med att titta på en hel del konst, och de egyptiska utställningarna.
Fortsätt läsa ”Några timmar på Louvren”

Le Procope

Vi fick ett tips av Xavier om restaurang Le Procope. Det är Paris äldsta restaurang. Där fanns många minnen av gamla kändisar. Bl.a. fanns Napoleons hatt i en monter. Här serverades traditionell fransk mat. Vi valde Coq au vin som serverades från en liten gryta på bordet. Till det drack vi en Beaujolais.

Coq au vin

Maten var god, men personalen på stället verkade mycket ointresserade av sina kunder.

Till Montmartre och tillbaka

Vi gick till Montmartre. Från hotellet gick vi först till operan. På vägen till operan passerade vi ett boulangerie där vi köpte var sin palmier. Det var mycket trafik runt operan.

Opera

Sen gick vi upp mot Montmartre på den ganska tråkiga Rue Blanche. Ett tips är att ta en annan väg. Vi kom fram till Moulin Rouge.

Moulin Rouge

Vi gick sedan och tittade på Sacré-Cœur, även invändigt. Det fanns även en trevlig bond-marknad där uppe, men vi köpte inget där.

Sacré Cœur

Fortsätt läsa ”Till Montmartre och tillbaka”

La Rôtisserie d’En Face

Vi gick över Seine till Saint-Germain för att äta middag.

Seine

Vi hade redan sett ut ett bra ställe på Rue Christine att äta middag på. La Rôtisserie d’En Face. Vi började med champagne. Veronica åt sedan en ”Faux filet Hereford d’Irlande Á  la plancha” (en bra köttbit med bea) och jag åt en ”Pluma de Pata-Negra Á  la plancha” (spansk fläskfilé). Det intressanta var att kyparen hävdade att den spanska fläskfilén var lite som anka i köttet, och gärna skulle vara rosa. Självklart ville jag då ha min fläskfilé rosa. Det blev jättegott.

Till efterrätt valde jag en Paris-Brest som var snygg, men kanske egentligen inte så spännande att äta.

Le Paris-Brest de Jacques Cagna

Totalt sett så tyckte vi att detta var ett mycket lyckat restaurangbesök. 🙂