La Trappe var den enda trappistölen som Veronica ännu inte smakat. Men nu har hon smakat trappistöl från alla trappistbryggerier. (Det har jag med.) 🙂
La Trappe är inte som andra trappistöl från Belgien. Den är från Holland.
Denna öl är mellanmörk, och smakar lite jäst och citron, men givetvis mycket gott och mustigt precis som alla andra trappistöl. Den är även ganska stark. (8%)
Ölen finns på bolaget, men om jag hade ett val, så köper jag hellre blå Chimay.
Se även vad som skrivs på RateBeer.
Nu har huset fått alla fönster på plats, och även förråd. Inne i huset finns en fin Josef Frank tapet i trappan. I badrummen är kaklet på plats, men ännu inte i köket. I köket finns dock en tapet med oliver.
Tidigare bilder på huset:
På bilden nedanför ser vi hur det ser ut nu, den 10:e maj.
Nu blommar en av mina kaktusar i köket igen. Antagligen är den en Mammillaria. Även förra året blommade den.
Ytterligare en Glenmorangie provad. Denna gång en ”Traditional”.
Det var Veronicas far som bjöd på denna. Tackar så mycket. 🙂
Tidigare har vi provat diverse finish varianter av Glenmorangie. T.ex madeira finish, port finish, burgundy finish och côtes de nuit finish.
Denna gång var det alltså Glenmorangie Traditional som Veronicas far bjöd på. Detta är en fyllig och god whisky med mycket sherrytoner, både i doft och smak. Whiskyn är stark (57,2%) och det känns i smaken. Men fylligheten gör att den går bra att dricka ändå. Men givetvis går det bra att spä den med lite vatten, och den smakar efter det fortfarande bra.
Flaskan finns inte på bolaget och inte heller i min favorit-web-butik. 🙁
Om man har tur kan man hitta den på taxfree. (Jag har sett den i andra web-butiker, men då jag inte handlat i dessa, så vill jag inte länka dit.)
Tack för att jag fick prova denna. Självklart tar jag gärna ett glas till. 🙂
Den 2:a Maj så släpps Mackmyra Preludium 04 på bolaget. Jag tänker inte köa för att köpa denna.
Jag köpte Preludium 03, som var en bra produkt som Angela Forsgren D’Orazio hade blandat ihop. Men jag tror helt enkelt inte på 04:an. De kallar den för gruvlagrad elegans. Men det är just gruvlagringen som jag vänder mig emot. I en gruva finns inte mycket till luftutbyte, och det är just detta luftutbyte som är en viktig del av hur whiskyn får sin karaktär. Jag tror helt enkelt killarna på Mackmyra hittade en billig lokal i denna gruva, där de kunde ha sina tunnor. Sen är det bara ett marknadsföringstrick att kalla detta för elegans. Jag har inte hört om någon annan whisky som lagras i en gammal gruva. Alla vet ju hur unket det kan lukta nere i en gammal gruva. 😯
De som har gått på det stora marknadsföringstricket med denna whisky, d.v.s. att de måste ha en komplett samling av alla preludiumflaskorna, blir väl tvungna att köpa denna, men för mig räcker det med 03:an. Att betala så mycket pengar (469kr för en halvliter) för en halvfärdig whisky (som antagligen inte är god) är inget som jag behöver göra. Jag kommer dock antagligen prova den ute på krogen för att konstatera att jag gjort rätt.
Om jag skulle få för mig att köpa någon halvfärdig whisky, så skulle jag hellre satsa på Port Charlotte PC5 från Bruichladdich.
På vårt hotel fanns en mycket bra restaurang. Det var en restaurang i Fransk stil som hette La Sibylle. (Ska ej förväxlas med svenska Sibylla.) Maten var mycket god och snygg och servicen var den bästa jag någonsin fått. Det var dessutom mycket prisvärt. 🙂
Nu, den sista kvällen åt vi där för tredje gången. Vi kom tillbaka en sista gång, just för att denna restaurang var mycket bra. Denna gång slog vi på stort och beställde en 4 rätters middag. Vi fick dessutom 2 extra små rätter, så totalt blev det sex rätter.
Nedan på bild den snygga och goda carpaccio jag tog som förrätt.
Om annan typisk mat på Malta kan man läsa om på wikipedia.
