Då blev Felix 1 år. Fina presenter fick han.
Fin tårta blev det med. 🙂
Kategori: Mat och Dryck
Mat, Vin och Maltdrycker m.m.
Då var det dags. I ena ringhörnan, min favorit Maker’s Mark. I den andra utmanaren, Woodford Reserve.
Woodford Reserve har en lite elegantare flaska med riktig kork. Maker’s Mark har en snygg flaska med plastvax och skruvkork.
Woodford Reserve är lite dyrare på bolaget. Maker’s Mark är lite billigare på bolaget. Skillnaden i pris är ungefär som skillnaden mellan ett mindre känt malt märke (Old Pulteney 12 Years) och ett kändare (Caol Ila 12 Years). Vad gör då dessa 50 kronor för skillnad? Hade det gällt whisky från Skottland, så hade det varit en hel del. Men nu, kanske delvis för att jag inte är så van att dricka bourbon, så tycker jag att jag gillar båda dessa drycker lika mycket.
Woodford Reserve är lite torrare och har lite mer eklagringskaraktär. Maker’s Mark är honungslen. Båda är mycket goda. Woodford Reserve kanske är lite elegantare, men Maker’s Mark är ju som sagt var honungslen. Med tanke på vad man får för pengarna så skulle jag säga att båda är mycket prisvärda. Dessutom så är det snygga flaskor att se på i spritskåpet.
Vår katt Daisy klättrade lodrätt upp för vårt höga staket och satte sig sen ovanpå det.
Efter ett tag så hoppade hon ned i snöhögen på andra sidan.
Efter att ha läst om denna öl på bloggen Ofiltrerat och där läst att den fått bra betyg och att den var svår att få tag på på bolaget, så blev jag glad när jag såg den i hyllan på bolaget i Viksjö. Jag roffade snabbt åt mig fyra stycken.
När jag nu smakat denna öl ifrån Ska Brewing Company så tycker även jag att detta är en mycket god öl. Om ölens smak kan jag säga att den är ganska blommig av humlebäska, men inte på ett otrevligt sätt. Dessutom, så är det ett coolt namn på bryggeriet tycker jag som gillar Ska.
Se även vad som skrivs om denna goda öl på RateBeer.
Till alla hjärtans dag köpte jag en Glenmorangie Sonnalta PX till Veronica. I dag provade vi den. Glenmorangie är det märke som hon samlar på, och detta var en ny variant som vi inte provat tidigare.
Om man gillar whisky med sherrysmak, så är denna (som lagrats i Pedro Ximenez sherry fat) något att prova. Denna whisky var mycket god och smakrik och hade en mycket lång och god eftersmak.
På bolaget hittades denna whisky på beställningssortimentet, men den verkar inte finnas där längre. Den finns dock på Loch Fyne Whiskies.
Vad några andra bloggar tycker:
Janneau har vi druckit förut. Då en VSOP som jag i en jämförelse med en cognac tyckte var sämre. (Denna VSOP är sedan länge slut.)
Sedan den provningen har jag ändrat mig. Numera föredrar jag armagnac. Visst kan en cognac vara smakrik, jättegod och alldeles len i gommen, men en armagnac kan vara så mycket mer intressant.
Som en liknelse kanske man skulle kunna säga att om cognac skulle motsvara highland-whisky, så motsvarar armagnac en islay-whisky.
Veronica hade köpt denna Janneau XO. I dag provade vi den. Den var verkligen toppen. Vi är mycket nöjda.
Jag beställde en låda Pistonhead Chimney Sweeper på bolaget, och fick den dan före julafton. Så därför så vi drack denna öl på julafton till julmaten. Men jag hann inte skriva något om den förrän nu, på nyårsafton, då vi hade några kvar att prova.
Det som är roligt med denna öl är att vi provade den ordinarie varianten när vi besökte Spendrups på Williams svensexa. Spendrups är ju inte speciellt kända för att göra goda öl, utan istället öl för massorna. Se bara på deras dåliga betyg (för Mariestads och Norrlands Guld) på Rate Beer. Men med Pistonhead ölen, så visade de att de faktiskt fortfarande kan göra en god öl.
Precis som den ordinare Pistonhead vi då drack, så var denna julöl en god öl. Den passade utmärkt till julmaten, och var även god att smutta på utan att ha något att äta till. Ölen passar antagligen sämre till snacks, eftersom den har en så fyllig smak. Tack Spendrups för en bra julöl. Jag hoppas den återkommer nästa år. 🙂
Se även vad som skrivits på RateBeer om den.
Precis som förra året, så åt vi julbord på Blidan. Det var som vanligt mycket gott och det fanns mycket att välja på. Ålen saknades även i år, och var ersatt med smörfisk.
Av de åtta sorternas inlagda sill, så gillade jag curry sillen och apelsin & peppar sillen bäst. All lax och smörfisk var god. Av det kallskurna så var korvarna lite tråkiga, men roligare och godare var rökt andbröst och fasanpaté.
I stället för lutfisk fick vi gädda med pepparrot och pepparotsnaps. 🙂
Det varma orkade vi knappt med. Ostarna var inte så spännande. Men på efterrätts bordet fanns mycket gott.
Till maten drack vi Mysingen Julöl (från Nynäshamns Ångbryggeri).