En whisky jag inte är speciellt förtjust i är den 10-åriga Jura. Men med några års lagring till så har Jura destilleriet fått till något som är bra. Den 16-åriga Jura dricker jag gärna.
Denna är god och fyllig med lite smak av vanilj, frukt och hav. På bolaget kan man beställa den, men då får man bara 700 ml. Som ni ser är vår flaska en liter.
Vi firade midsommar på Brunflogatan. Tack, det var som vanligt mycket gott och trevligt.
Jag fick även smaka på en japansk whisky, en Nikka Taketsuru-12.
Denna whisky är en blend av malt-whisky. Den smakar riktigt bra. Whiskyn är fruktig, ej rökig. Priset på bolaget för en flaska Nikka Taketsuru-12 är dock lite högt för vad man får.
Efter en trevlig middag provade vi Blanton’s Gold Edition, som Galatea marknadsför i Sverige. Detta var en mycket god bourbon med en fin guldhäst på korken. För att vara säkra på hur bra den var så jämförde vi med Woodford Reserve som är en annan hästrelaterad bourbon. Problemet var bara att Woodford Reserve var svagare. En mer rättvis provning hade nog varit att jämföra med Knob Creek.
Vi försökte spä ut med vatten för att jämna ut oddsen. Då kunde vi fortfarande känna att Blanton’s Gold Edition är en mycket bra bourbon som är fruktig och smakrik medans Woodford Reserve är stramare men elegant. D.v.s. båda är mycket bra. Blanton’s kostar en hundring mer på bolaget, men för det får man en smarrigare bourbon i en snyggare flaska med en tjusig guldhäst på korken.
På alla hjärtans dag (när jag drog iväg på whiskyprovning med JDCMS på kvällen) gav jag Veronica en flaska whisky. En flaska Glenmorangie – Ealanta. I dag (dagen efter alla hjärtans dag) så provade vi den.
Glenmorangie är det märke som hon samlar på, och detta var en ny variant som vi inte provat tidigare. Precis som den Glenmorangie Sonnalta PX som vi provade för två år sen, tillhör denna den s.k. Private Edition range som innebär att det är en whisky som de har ansträngt sig lite extra med.
Glenmorangie Ealanta är en 19-årig whisky som lagrats på amerikansk ek som ej tidigare innehållit annan dryck. Detta är det sätt som bourbon brukar lagras på. Bourbon görs dock av andra råvaror och lagras sällan så länge.
Som väntat var detta en mycket god och smakrik whisky. Från lagringen kom det en hel del vanilj-toner i smaken. Man kände en svagare men angenäm smak av apelsin. Whiskyn hade en lång eftersmak. Detta var en mycket god och välgjord whisky.
Man kan köpa denna whisky på några få bolag eller på Loch Fyne Whiskies.
Vad några andra bloggar tycker:
JDCMS hade whiskyprovning hemma hos Tor. För mig som inte hade varit med på ett tag så var det speciellt kul att få träffa gänget igen. Jag hade med mig en fransk whisky. Min franska whisky blev en av dem som blev utlottad till att vara med på provningen.
Men innan provningen bjöd Tor på mat. Först intressant asiatiskt tilltugg som vi fick skölja ned med en alkoholsvag öl med ananas. Huvudrätten var panko-panerad kyckling. Till det fick vi en god öl från S:t Eriks Bryggeri. Sen lite kaffe och asiatiska kakor plus hembakat. Tack Tor, mycket bra!
Provningen blev mycket intressant. Jag visste att whisky nummer 1 var min Armorik från Bretagne, men för de andra 9 deltagarna var det nog ännu mer spännande.
Alla fyra whisky var ganska ljusa. Nummer 1 doftade lite säd och apelsin och hade en lätt rökig ton i smaken. Whisky nummer 2 doftade salt och körsbär och smakade lite fruktigt med en liten gnutta rök. Whisky nummer 3 luktade bränt gummi och finkel och smakade finkel och salt. Whisky nummer 4 doftade tång och torv och smakade tjärtorv med en smörig/oljig karaktär.
Vi bestämde oss för att whisky nummer 4 var bäst. Tvåa kom whisky nummer 1 (min whisky). Trea kom whisky nummer 2 och sist kom whisky nummer 3.
Flaskorna kom in på bordet. Nu gällde set att gissa vilken som var vilken.
Whisky nummer 1 visste jag. Vinnaren d.v.s. whisky nummer 4 var jag mycket säker på att det var en Connemara, för en sådan har jag smakat ett flertal gånger. Innan den flaskan hade kommit fram skulle jag nog gissat på en Bowmore. Men sen blandade jag ihop de två märkerna från Orkney. Highland Park brukar vara bra, så jag ville inte att det skulle vara den som jag tyckte sämst om. Men på denna Highland Park så står det ”created exclusively for global travel retail”. Jag antar att det egentligen betyder (översatt från marketing) ”vi säljer våra sämsta fat billigt på taxfree för att inte dessa ska kontaminera våra ordinarie whisky”. Jag har haft en Scapa, så jag tycker att jag borde ha kommit ihåg att den inte var så hemsk.
Sen satt vi och snackade ett bra tag. Tor tog fram några andra flaskor. Bl.a. en Kavalan som var en god taiwanesisk whisky. Tack igen Tor!
Hemkommna från julaftonsfirandet så kunde och ville jag ta något att dricka. Vad skulle det vara? Veronica hjälpte mig att välja. Vi öppnade min Caol Ila – M O C H.
Denna whisky var rökig, fruktig och mustig. Smaken påminde lite om rökt korv (på ett bra sätt). Så om man är ute efter en smakrik rökig whisky så kan detta vara något att prova.
Anders och jag gick på whiskymässan. Efter att ha tagit en inledande öl och hämtat ut biljetter till provningen vi senare skulle gå på, började vi i den lilla hallen. Där träffade vi först på Claes Puebla Smith från TequilaSpirit. Där provade vi en El Jolgorio Joven, Agave Espadín som var en mycket smakrik men helt klar mezcal. Den var mycket god och påminde lite om en rökig whisky. Det var förvånande att en klar dryck smakade så mycket. Claes berättade om hur besvärligt det var att ta sig till destilleriet som denna mezcal kom ifrån.
Efter detta gick vi och provade lite svensk whisky som vi tidigare inte provat på. Först Hven Urania Single Malt Whisky. Denna var god och smakrik och kom i snygg flaska. Namnet på whiskyn anknyter till Tycho Brahe som bodde på ön. Fler astronomi inspirerade versioner (med namn från stjärnorna i Karlavagnen) kommer.
Vi fick även smaka på en god gin med kraftig enbärssmak som bl.a. serveras på Noma.
Nästa svenska whisky som vi var sugna på var från Grythyttan. Det hade gjorts en del reklam om denna, så jag såg fram emot att få prova. Men denna var inte god. Mycket hårda finkeltoner gjorde den närmast odrickbar. 🙁
Nästa whiskey som provades var en som jag redan innan jag provat den var skeptisk till. En Jim Beam Honey. Denna whisky hade jag sett massor med reklam för. När jag sen såg att det snarast var booth babes och inte seriösa whiskyentusiaster som fanns i denna monter, så blev jag givetvis ännu mer misstänksam.
Jag frågade vad denna dryck var bra för, men de kunde inte ge något vettigt svar mer än att få kvinnor att dricka. Jag själv antar att eftersom Jack Daniel’s redan har en liknande dryck, så ville Jim Beam inte vara sämre.
Jag provade. Det var inte en jättesöt dryck. Sötman var mer som om man haft en sked honung i sitt te. Jag tyckte inte det funkade speciellt bra, men det smakade iallafall inte illa.
Efter denna chock, så gick vi till entusiasterna hos Symposion. Där fanns det mycket gott att välja på. 🙂
Edrington (som hade Jim Bean Honey i en annan monter) har annars fina saker. Där passade vi på att prova lite fin och god 25 årig Laphroaig och 21 årig Macallan.
Sen var det dags för provningen av olika varianter av Highland Park. Jag hade sett fram emot att få prova Thor, en speciell och outspädd 16 åring. Den var mycket bra.
Denna whisky fann vi oöppnad i vårt skåp. Då blir det genast dags att öppna den.
Denna whisky hade en god och kraftig sherryfatslagring. Whiskyn smakade (förutom sherryfatslagringen) mycket rent. Även denna whisky har Glenmorangie lyckats med. Som många nyare whisky så är den lite starkare (46%). Några droppar vatten gör susen.
