Mat, Vin och Maltdrycker m.m.
Stort TACK till Jonas och Helena som bjöd in oss på thanksgiving middag. 🙂
Vi fick gott att dricka och gott att äta. Vi åt bl.a. kalkon med stuffing, sötpotatis och tranbär. Till dessert blev det pumpapaj. Allt var mycket gott och vi blev väldigt mätta. 🙂
På festen passade jag på att prova en Highland Park från 1966 buteljerad av Duncan Taylor. Detta var visserligen enbart en miniatyrflaska, men ändå en så pass speciell miniatyrflaska att det är något att skriva om. 🙂
Whiskyn är buteljerad 2004 och alkoholstyrkan är 41.3%. (Antagligen så är det cask strength, men det står det inget om på flaskan. Alkoholangivelsen var handskriven på flaskan.)
När man bara öppnar den lilla flaska så sprider sig en angenäm doft av ek och läder. Smaken är komplex. Denna whisky är annorlunda jämfört med de andra äldre whisky jag nyligen smakat. Denna har precis som de en viss fruktighet, men i denna är det snarare apelsin än päron. Eklagringen är påtaglig, och det finns en viss sälta. Eftersmaken är ganska lång, och här är det främst lagringstonerna som ligger kvar i gommen.
Jag kan iallafall konstatera att jag gillar alla de olika varianter av långlagrade (35-37 åriga) whisky som jag nyligen provat. Jag hoppas givetvis att jag får tillfälle (och råd) att prova någon mer snart. 🙂
Först så vill jag bara säga, tack för uppvaktningen och de fina, roliga och goda presenterna. 🙂
Jag ordnade alltså ett litet kalas. Jag hade köpt catering från A Tavola. Den italienska buffén plus pannacotta med bär. Det var jättegott. 🙂
Till detta så hade jag inskaffat lite italienskt vin. De röda vinerna var Campolieti Ripasso, Langhe Nebbiolo och Brolio. De vita vinerna var Casal di Serra och Masi Masianco. Till desserten fanns det Nivole till dem som ville ha det.
I övrigt så bjöd jag på min Bruichladdich från 1966, och även på en Armagnac Castarède från 1966. Armagnacen var eldig och mycket smakrik med eklagringskaraktär på samma sätt som en bra bourbon har. På flaskan var det handskrivet att den var buteljerad 10.3.2004 och tillhörde lot no 66 20 304. Sen bjöd jag även på en hel del annat ur mitt stora sortiment av whisky och annat. 🙂
Efter att ha ätit inte alltför starkt på India Town, så gick vi till Man in the Moon. Där tog jag en Nils Oscar Kalasöl, och passade på att prova Mackmyra Preludium 02. Precis som Preludium 01, så är detta en whisky som inte är färdig ännu. Men den kommer nog bli bra när den är klar. Jag ser fram emot Preludium 03, som släpps den 4:e december. Den ska vara komponerad av Angela Forsgren D’Orazio och ha sherry och rök toner. Hoppas att jag lyckas köpa 03:an innan den tar slut. 😕
Veronica tog en Röd Chimay, och en 25 årig Glenmorangie med Côtes de Nuit finish. Jag fick smaka lite av den whiskyn, och den var fantastisk. 🙂
Jonas och Anders kom över för att göra slut på överskottet (av mat) från whiskyprovningen. Vi gjorde givetvis ny köttfärssås, och denna var kryddad med min egen chili.
Till maten drack vi Corona med lime. Efter maten drack vi Leffe Blonde till Gruyère och Morbier ost.
Sedan smakade vi på min Bruichladdich från 1966. 🙂
Jag fick en snygg chiliplanta av Veronica och ikväll provade vi den.
Denna chili har röda frukter. Innan de blir röda så är de vackert lila. Vi provade båda varianterna. Det visade sig att denna peppar var mycket stark. 😯 Både den röda och den lila var starka. Det gick inte att med smaken att avgöra vilken som var starkast, men vi kunde iallafall avgöra att den lila var knaprigare. Den här chilin ska jag nog försöka låta bli att äta rå i fortsättningen. Den får fungera som krydda i matlagningen i stället. Då blir det nog både gott och starkt.
Det som gör så att man uppfattar chili som starkt är ämnet Capsaicin. För att mäta styrkan används en skala som kallas Scoville skalan. Den starkaste peppar jag provat är Habanero. Jag har två sådana i frysen väntandes på något lämpligt tillfälle att användas. 😈
Veronica och jag åkte på en kvällstur med ångfartyget Blidösund där kvällens gästartist var Monaco Blues Band. Det var en mörk och regnig höstkväll, så vi köpte en öl i baren och satte oss vid scenen.
Kaptenen meddelade att båtturen skulle gå i Mälaren. Båten åkte runt Söder och slussades in i Mälaren. Efter ett tag började Monaco Blues Band spela. De var ett himla drag. Mycket mera drag än när vi senast åkte med Blidösund då vi lyssnade på Wille Crafoord. 🙂
I pausen gick vi ner i försalongen och åt pytt med öl och nubbe. Det var gott. Sen lyssnade vi lite mer på bandet. Vi gick ut på fördäck nar vi skulle slussa tillbaka till havet. Alltid kul att se andra jobba ute i regnet… 😉
Jag följde med Veronica och hennes arbetskompisar på afterwork på Belgobaren. Där åt jag en mycket god burgare, och till den drack jag en Maredsous 6.
Efter det kunde jag inte låta bli att ta en Blå Chimay, och sedan blev det en Rochefort 8.
Alla dessa öl var mycket goda och serverades i sitt eget speciella glas. 🙂
Omdömen på Rate Beer:
