Eftersom jag nyligen skrev om Duran Duran, och ofta skriver om whisky, så funderade jag på vad det kunde finnas för gemensam nämnare. Jag hittade detta… Duran Duran gör reklam för Suntory Whisky Q med en underlig video. 😕
Kategori: Mat och Dryck
Mat, Vin och Maltdrycker m.m.
På bolaget kom en nyhet som jag bara måste prova.På St. Patrick’s Day var vi konstigt nog inte på Dubliner såsom vi brukar vara. Vi var hemma. Det var enklare så nu när man bor ute på landet.
Vi firade med att äta en irish stew (som blev mycket bra), och med att dricka en Guinness till det. Sen tyckte jag att det var dags att öppna min Midleton. En bättre ursäkt än att fira vår första St. Patrick’s Day tillsammans i vårt nya hus kan vi väl knappast få.
Midleton Very Rare är en irländsk lyxblended. Den kom i en fin trälåda, som dessutom innehöll en speciell inbjudan till Jameson Museet i Dublin. Whiskeyn doftade gott och fruktigt. Den smakade ungefär som jag tycker att Jameson gör (d.v.s. lite apelsin och vanilj) fast mycket kraftigare. Här märktes det att de hade ansträngt sig med denna whiskey, och inte bara med förpackningen. Eftersmaken dröjde kvar ett tag. Precis som de flesta irländska whiskey så var denna whiskey inte rökig alls. Att denna whiskey har årgången 2005 betyder inte att den gjordes då, utan att den tappades då.
Jag tycker att denna whiskey var god, och att det är kul att ha en sådan här flaska i min samling, men egentligen så är den inte prisvård. Jag kommer att njuta av denna flaska, men jag kommer knappast att köpa en till.
Denna whiskey (fast en senare årgång) kan hittas på bolaget.
Då var det dags att prova en öl som jag hört bra saker om. Jag hittade denna på bolaget. (Den finns dock inte längre där.) Som man kan se på min bild så är detta en mörk öl, och som namnet antyder så är det en stark (9.5%) sådan. Observera att även skummet är ganska mörkt.
Doften har lite kaffe toner, men i smaken finns lite mera choklad och rostad malt. Ölen är även mycket fyllig. Detta är en toppengod öl. 🙂
Om man läst Tintin, så vet man vad en Yeti är, men om man inte gjort det eller känner till det på något annat sätt så vet man inte att det är en cryptid. Ett coolt namn på en god öl var det iallafall. 😎
Vad jag tyckte om denna öl stämmer ganska bra med det mycket bra betyget som denna öl har på RateBeer.
En av de två whisky som Veronica köpte var en Glenmorangie Quinta Ruban. Vi gillade de tidigare varianterna av olika finish som Glenmorangie gjort. Givetvis var vi nyfikna på vad Moët Hennessy – Louis Vuitton som är de nya ägarna hittat på. Fungerar fortfarande denna whisky, eller har de gjort om den till en fransk handväska… 😕
Quinta Ruban ska motsvara den tidigare Port Finishen. Det är dock vissa synliga skilllnader. Förpackningen (som inte längre är ett rör) informerar oss om att Quinta Ruban är inte kylfiltrerad, och att den är 46%-ig. Detta får den att framstå som modernare än sin föregångare.
När vi provar så gillar vi den. Whiskyn doftar gott och smaken är rund och fyllig med sherrykaraktär (eller portkaraktär), och eftersmaken hänger kvar ett tag. Personligen tycker jag att denna whisky är bättre än sin föregångare. Men givetvis tycker jag att namnet är en aning fjantigt och att deras websida är tramsig, men vad gör det när innehållet i flaskan är bättre? 🙂
Alla håller dock inte med. Bloggen The DropRocket föredrar den tidigare versionen.
På bolaget hittas denna whisky på beställningssortimentet. Den finns även på Loch Fyne Whiskies, med en lite lustig beskrivning. 😐
Givetvis så ville vi äta gott när vi var i London, så på kvällen tog vi en taxi till Gordon Ramsays restaurang Maze, som har en stjärna i Guide Michelin.
Vi valde att äta kockens meny med sju rätter (tre förrätter, fisk, kött och två efterrätter). Till det tog vi sommelierns förslag på viner.
Den första förrätten var en skummig soppa på jordärtskocka med vildand, den andra sairassost (getost?) med rötbetor och den tredje gåslever. Jag gillade konsistensen i rödbetorna tillsammans med osten. Veronica gillade gåslevern bäst. Till detta drack vi ett vin från Alsace.
Som fisk valde jag daurade royale (en braxfisk, på svenska guldpagell?) medans Veronica valde hälleflundra med serrano. Till det drack vi en vit Bourgogne.
Sen fick vi lammkotlett och lammskuldra och lök på 5 olika sätt. Till det drack jag ett rött austrarliensiskt vin i Bordeau stil och Veronica fick ett rött spanskt vin.
Den första efterrätterna var en liten tiramisu, och den andra en mousse med nötter. Jag vet inte riktigt vad det var för mousse, men den finns med på bild nedan. Båda var goda och till det drack vi ett tokajvin. Det vinet och efterrätterna passade mycket bra ihop. 🙂
Vi tyckte att allting var mycket gott och att stället var jättetrevligt, så vi bestämde oss för att hänga kvar ett tag i baren. Där drack Veronica två lyxiga tequila drinkar, Mexican Sailor och A-Mazing Margarita. Jag drack en 15-årig Yamazaki och en Woodford Reserve.
Maze var verkligen ett toppenställe! Ta Dig dit om Du har möjlighet att göra det! Det enda som man möjligen kunde klaga på var att servicen var för snabb.
Några andra som bloggat om Maze:
Först nu provar jag en av de whiskys som jag köpte den 1:a mars i år. Det tog tid, men det har varit så mycket annnat att göra.
Vi provade alltså den Clynelish, Distillers Edition från 91, som jag då köpte. Detta är en whisky med mycket sherrytoner och mycket smak. Jag gillar denna whisky. Den kommer antagligen gå åt alldeles för fort, nu när den är öppnad… 🙂
Clynlish ägs av Diageo och är en av de nya ”classic malts” som de har. Det är antagligen därför som den (precis som andra whiskys från Diageo) även finns i en distillers edition variant. Jag är givetvis lite skeptisk till sådana marknadsföringstrix, men jag tycker faktiskt att man här har lyckats skapa en ännu intressantare Clynelish. Ett annat lustigt marknadsföringstrix är de guldstämplar som deras distillers edition har.
Marknadsföringstrix eller ej, så är detta en god whisky. Trist att den numera är slut på bolaget.
Men man kan hitta den på Loch Fyne Whiskies, där den dock fått en lite underlig beskrivning. 😉
Även i år åkte Veronica och jag en tur med ångbåten Blidösund och åt julbord. (Vi gjorde samma sak i fjol.) Denna gång åkte vi vid lunchtid, så att vi fick se lite av skärgården.
När vi kom ombord fick vi glögg. Sen presenterade sig kaptenen. Sen fick vi en kort instruktion om julbordet av personalen, och sen fick vi gå och sätta oss till bords. Till maten drack vi Nisse. Vi tog även var sin nubbe. Veronica tog båtens hemkryddade, och jag tog Reimersholms Julsnaps med armagnac. Den var god. 🙂
På julbordet fanns massor med mat. Jag provade alla sillsorter, och jag gillade skärgårdssillen bäst. Jag tog både rundrökt och flatrökt ål. Jag gillade den rundrökta bäst. Sen åt vi flera varianter av lax, gäddterrin, ägg med löjrom, diverse kallskuret, inklusive skinka, och en del varm mat och ost. Tillslut var vi jättemätta, men anföll godis/efterrätts bordet ändå. Blidösund har verkligen ett toppen julbord i trevlig miljö. 🙂
När vi kom iland, gick vi upp till julmarknaden i gamla stan. Det var trevligt. Där köpte vi bl.a. lite kryddor som vi kanske behöver.