Precis som i fjol, så var det marschaller uppställda på innergården för att fira Lucia. Ingen ny bild är nödvändig, då det såg lika fint ut i år.
Blog
På lördagkvällen, efter en god middag där vi åt oxfilé med islaywhiskysås och drack en Nipozzano till så var det äntligen dax att prova min nyinköpta Mackmyra Preludium 03.
Det här skulle bli spännande. Jag hade ju tidigare inte varit speciellt förtjust i ettan eller tvåan, men denna version hade jag lite förväntningar på. Vi hade ju i förväg fått veta att denna skulle vara både rökig och ha sherrytoner, och det är en kombination som jag gillar i skotsk whisky. Denna version var dessutom ”komponerad av” Angela Forsgren D’Orazio, och hon brukar ju veta vad hon gör, och hade antagligen gjort det bästa möjliga med det råmaterial som fanns tillgängligt.
Flaskan, som endast är 50 cl, är snygg och knubbig, ungefär som Bruichladdich flaskorna. Den innehåller 52.2% alkohol, är buteljerad den 13:e oktober 2006 och har det handskrivna flasknumret 136724.
Färgen på denna whisky är ganska ljus. Den har en liten sherrydoft och en lite annorlunda rökdoft. När man smakar på den så känner man att denna whisky har mycket smak. Specellt så smakar den mycket rök som är annorlunda jämfört med den skotska motsvarigheten. Denna (svenska) röksmak kommer nämligen från en, och ej från tjärtorv. Sherrytoner finns även i smaken och dessa mildrar ensmaken en aning. Röksmaken i denna whisky påminner lite om böckling och lite om när man täljde smörknivar av en när man var liten. Det är annorlunda men ändå angenämt. Detta är en god och spännade dryck. 🙂
Var denna whisky prisvärd? I DN påstår Kronstam att den är prisvärd, men som en whisky skulle inte jag tycka det. Priset på 489 kronor för en 50 cl flaska motsvarar 685 kronor för en 70 cl flaska, och för det får man en mycket bättre whisky som dessutom är färdig. T.ex så kostar en Lagavulin-16 533 kr, och en Bowmore-17, 563 kr. Som kuriositet tycker jag dock att den är prisvärd. Detta är en god intresant dryck som dessutom är svensk. 😕
På Mackmyras websida står det att denna dryck sålde slut den whisky sålde slut första dagen. Det är givetvis en marknadsföringslögn för att deras whisky ska verka vara mer eftertraktad. Dagen efter fanns den faktiskt kvar i några bonnhålor och norrländska byar. Det kommer även gå bra att beställa den på Royal Mile Whiskies och säkert på andra ställen med. Det går att göra detta lagligt via bolaget om man fyller i bolagets blankett för privatimport och anger Royal Mile Whiskies som leverantör. Men för mig så räcker det med en flaska. Visst var det en intressant dryck, men nästa whisky blir något annat. 😐
Hurra! Jag kyckades få en flaska efter en halvtimmes köande inomhus i Jakobsbergs Centrum. 😀
Om fler lyckliga Preludium ägare kan läsas på Preludium Bloggen.
Veronica bjöd mig på försenad födelsedagsmiddag på Gondolen. Hon hade ordnat bra platser med fin utsikt över Stockholm.
Till fördrink så tog Veronica en Cosmopolitan och jag tog en Rusty nail. Min Rusty nail fick jag in i ett jättestort whiskyglas, med massor med is.
Efter detta så valde vi vad vi skulle äta. Vi valde olika saker men gjorde båda bra val. Till förrätt så tog Veronica en havskräftsoppa med halstrade kräftor och jag en oxcarpaccio med parmesan, pinjenötter och tomat. Till detta drack Veronica Lössterrassen och jag drack Leonardo Riserva. Vi var mycket nöjda. 🙂
Därefter följde varmrätten där Veronica tog ankbröst och jag hjortytterfilé. Till detta fortsatte vi med Leonardo Riserva. Återigen var vi mycket nöjda. 😀
Efter detta så fanns det faktiskt ytterligare lite plats i magen, så vi beställde in dessert. Veronica tog Eriks chokladdessert och jag Coupe Gondolen. Till detta drack Veronica Dow’s Tawny 20 Years som de rekommenderade och jag drack El Candado PX som inte verkar finnas på bolaget. Nu var vi jättenöjda. 
När vi jäst färdigt efter maten så gick vi ner till Akkurat och drack lite mer goda drycker.
Veronica och jag åt julbord på ångbåten Blidösund. Vi åkte på kvällsturen, så det var mörkt ute, men det fanns en hel del ljus att se i fönster och hamnar. Båten tog en tur ut i skärgården, men jag är inte säker på vart vi åkte.
När vi först kom ombord fick vi glögg. Kaptenen presenterade sig, och hon hette Veronica. Sen fick vi efter en liten väntan inta våra platser. Det fanns massor med gott på julbodet. Vi åt sill, lax och ål i olika former och smaker. Sen korvar, skinka och en massa annat kallskuret. Sen varmrätt som köttbullar, prinskorv och jansson m.m. Slutligen åt vi ost och sen godis. Vi blev proppmätta och mycket nöjda för det var mycket gott.
Till maten drack vi Nisse, och det var en trevlig julöl. Vi tog var sin nubbe. Jag tog Nils Oscars Julaquavit. Den hade lite malörtsbeska och var god till sillen. Veronica tog båtens hemkryddade, och även den var bra. 🙂
Mysingen Midvinterbrygd från Nynäshamns Ångbryggeri fick jag prova på öl och whisky mässan, men nu har jag inskaffat min egen flaska från bolaget.
Detta är en trevlig julöl. Jag hoppas att jag får dricka några till innan jul. Ölen är mörk, smakrik och fyllig. Den är kryddad med julkryddor (muskot, kummin, nejlika, vanilj och färskrivet apelsinskal), men dessa kryddor tar inte över utan ölen smakar bara gott. Som en julöl får denna full poäng av mig. 🙂
Man kan även titta vad som skrivits om denna öl på RateBeer.
Ölen finns i Bolagets ordinarie (men tillfälliga) sortiment. Se till att Du hinner köpa på Dig några innan de tar slut!
Om en test av flera julöl kan man läsa på whiskyguiden.se. Även där får Mysingen bra betyg, och man får tips om några andra julöl som kanske är värda att provas.
Stort TACK till Jonas och Helena som bjöd in oss på thanksgiving middag. 🙂
Vi fick gott att dricka och gott att äta. Vi åt bl.a. kalkon med stuffing, sötpotatis och tranbär. Till dessert blev det pumpapaj. Allt var mycket gott och vi blev väldigt mätta. 🙂
På festen passade jag på att prova en Highland Park från 1966 buteljerad av Duncan Taylor. Detta var visserligen enbart en miniatyrflaska, men ändå en så pass speciell miniatyrflaska att det är något att skriva om. 🙂
Whiskyn är buteljerad 2004 och alkoholstyrkan är 41.3%. (Antagligen så är det cask strength, men det står det inget om på flaskan. Alkoholangivelsen var handskriven på flaskan.)
När man bara öppnar den lilla flaska så sprider sig en angenäm doft av ek och läder. Smaken är komplex. Denna whisky är annorlunda jämfört med de andra äldre whisky jag nyligen smakat. Denna har precis som de en viss fruktighet, men i denna är det snarare apelsin än päron. Eklagringen är påtaglig, och det finns en viss sälta. Eftersmaken är ganska lång, och här är det främst lagringstonerna som ligger kvar i gommen.
Jag kan iallafall konstatera att jag gillar alla de olika varianter av långlagrade (35-37 åriga) whisky som jag nyligen provat. Jag hoppas givetvis att jag får tillfälle (och råd) att prova någon mer snart. 🙂
