Daim – dark och white

Har nu efter att FastFoodLovers tipsat om nya varianter av daim äntligen testat dessa. Den ena är en daim med mörk choklad, och den andra med ljus.

Den ljusa har en fin kontrast mellan innandömet och den vita chokladen, men annars så har jag ingenting positivt att säga om den ljusa. Den smakar ungefär som den vanliga daimen. 😐

Den mörka var däremot en intressant grej. Här kombinerades smaken av den mörka chokladen bra med innandömet. Jag tycker att denna variant var godare än den ordinarie, och jag hoppas att de fortsätter med denna ett tag till. 🙂

Daim Dark White

Blidan med Wille

Veronica och jag åkte på en kvällstur med ångfartyget Blidösund där kvällens gästartist var Wille Crafoord. Det var en fin och solig kväll, och till en början så satt vi utomhus. När Wille började spela så gick vi in för att lyssna. Sen blev det paus, och vi gick ut på fördäck och beundrade Vaxholm. Efter det så serverades pytt med öl och nubbe (för mig blev det en Bäska Droppar, och för Veronica en Herrgårds) i försalongen. Det var gott att få något i magen. Efter maten så spelade Wille igen och fortsatte hela vägen tillbaka till Stockholm. Detta var en jättetrevlig kväll, och när vi sedan gick hem så passerade vi Glenfiddich Warehouse, där Veronica tog en Irish coffee och jag en Indianviken på fat. 🙂

Senaste gången vi såg Wille var i november på Gondolen när vi lekte landkrabbor. Men nu är han aktuell i MQ reklamen ”party makeover”.

Blidösund var även den båt som vi i QulturMästeriet brukade åka med för att äta julbord den 14:e december, direkt efter luciabalen. Detta är ytterligare en anledning till att jag gillar att fortfarande att åka med denna båt ibland.

Jag noterade även när jag skrev detta att Bäska Droppar inte längre har nummer 23. Nu har Bolaget återigen förstört den gamla fina nubbevisan… 🙁

Leaving Stockholm Wille and Band

Waxholm III Waxholm Fortress

En till strålande dag

Ny dag, och solen skiner. 🙂 Samma procedur som igår… Picknick i det gröna. Denna gång med lite annat pålägg på mackan, och utan några Staropramen. (Ja, vi ska ju jobba imorgon, så vi tog det lite lugnare.) Men även idag hade vi ett rosévin med oss. Denna gång en Coléccion Malbec-Rose från Michel Torino i Argentina (som har en kass websajt gjord med flash). Vinet var iallafall bra som picknickvin, men gårdagens Santa Digna tycker vi var bättre. Med det så är antagligen årets alla rosévins-tester avklarade… 😀

På kvällen gick vi och käkade på Texas Longhorn i Vasastan. Veronica åt ”Bar-b-q Ribs”, och jag åt ”Lamb Filé”. Det var mycket gott, och vi blev mätta och nöjda båda två. 🙂

En strålande dag

Veronica och jag bestämde oss för att ha picknick idag. Det var ju varmt redan på morgonen, och inga moln på himlen. Äntligen lite sommarvärme. 🙂

Jag skaffade gott bröd på Lindquists, och lite smarrigt pålägg på Ica. Det blev 4 goda mackor av detta. På bolaget hade jag köpt Staropramen och en flaska rosévin som heter Santa Digna. Detta är ett chilenskt rosévin som är gjort på Cabernet Sauvignon, och det märks att de som gjort detta vin har ansträngt sig lite mer än vad som är vanligt för roséviner. Väl kylt så är detta ett mycket trevligt picknickvin.

Picknicken var trevlig, och givetvis hade vi solskydd, för att inte bränna oss. Vi var ute i flera timmar. Sen tröttnade vi och gick hem.

På kvällen var det fortfarande varmt, och vi begav oss till Olé-Olé på Kungsholmen för att äta lite tapas. Mycket bra tapas här, till vettiga priser. 🙂 Men vi hamnade mellan lite underliga gäster. 😕 På vägen hem, så passade vi på att slinka in på Nils Oscar för att ta en sista öl. 🙂

Caol Ila 18

Efter picknicken, innan vi gick ut igen för kvällen så provade vi en 18-årig Caol Ila. Detta är en whisky som jag har varit sugen på att prova ett bra tag nu, och idag kunde det äntligen bli av. Jag hade ju nyligen provat 12-årig Caol Ila vilket var en bra whisky, men denna 18-åriga var snäppet vassare. Av mig får denna whisky full poäng. 🙂 (Givetvis finns det bättre, men på en femgradig skala så får den fem poäng.) Ja, de lite äldre whisky från Islay som jag provat gillar jag verkligen. Se bara på vad jag skrev när jag provade den 16-åriga Bowmore Cask Strength.

Iallafall, Caol Ila-18 är ganska ljus, men mörkare än den 12-åriga. Whiskyn har lagringskaraktär, men har ändå kvar den typiska salta och rökiga Islay stilen. Den känns rundare och mildare (nästan lite fruktig) än en Laphroaig-10.

Caol Ila är alltså precis som Laphroaig och Bowmore en whisky från ön Islay. På asken så står det att namnet betyder ”Sound of Islay”. Men när jag lyssnar på den så är den alldeles tyst… 😀 Destilleriet finns i Port Askaig.

Whiskyn finns att köpa på bolaget och det verkar inte vara några större problem att hitta den där. Den finns även på Loch Fyne Whiskies, med en lite bättre beskrivning än på bolaget.

Caol Ila 18

Spontan afterwork

Sista dagen i veckan, och vädret är strålande och man känner för att sitta på en uteservering och dricka en kall öl. Så Johan, Adam och jag drar iväg för att hitta detta. I Kungsan var det fullt på Friday’s och på närliggande barer. Vi drar till Norrmalmstorg, där vi lyckas få ett bord i solen. Vi tar en Staropramen, och sen dyker Veronica upp.

Vi känner oss lite hungriga, så vi bestämmer oss för att gå till Man in the Moon, där vi käkar. Jag äter deras Biff Rydberg, (som är en sorterad lyxpytt) som var god. Till det drack jag en Indianviken som jag fortfarande tycker är en toppen öl. Efter maten tog jag en Blå Chimay som efterrätt. 🙂 De andra åt även de god mat och drack god öl, men jag överlåter till dem att berätta om det…

Sen tog vi en sväng förbi min lägenhet där jag bjöd på Rusty Nail, och sen gick vi hem till Adam, där han bjöd på andra goda drinkar. Tack för det Adam, de var goda! 🙂

Sen var det dags att gå hem så man orkar upp och planera morgondagens picknick.

Whiskyprovning

JDCMS hade whiskyprovning hemma hos Johan. Detta var det 30:e mötet. Johan bjöd på kyckling-gryta och öl och morotskaka som dessert. Tack för det Johan! Det gjorde Du bra. 🙂 Sen började provningen.

Som vanligt var det blind-provning där 4 av deltagarnas whisky var med. Denna gång råkade det då bli 4 stycken Islay-whisky. Det var givetvis kul att kunna jämföra dessa. Själv gissade jag tidigt att alla fyra var från Islay, men att gissa sorterna var svårare. När flaskorna kom fram var det dock lättare att gissa vilken som var vilken.

I omröstnigen om bästa whisky vann den 16 åriga Lagavulin knappt över Laphroaig-10. (Laphroaig var den whisky av dessa som jag gillade bäst.) På tredje plats kom Caol Ila-12. Denna whisky var mycket ljusare än de övriga. Sist kom Macleod’s Islay, som endast var 8 år, och vars rökighet påminde lite om prickig korv.

whisky provning